 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
 |
||||||||||||||||
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|||||||||
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|||||||||
| Du befinner dej på: Färger/Gulgenen | ||||||||||||||||
 |
 |
 |
|
Text: Tim Kvick |
||
|
I detta avsnitt av färgserien ska vi nu bygga på vår kunskap från förra
artikeln genom att lägga till ytterligare ett färg-locus; C. Det här
är ett mytomspunnet anlag där det finns många fördomar och oklarheter
om nedärvningen. Genetiskt är det ett blekanlag som är intressant på så
vis att en gen bleker hästens grundfärg lite och två gener bleker
mycket. Det syns ju inte utanpå hästen om den har ett eller två anlag för
en vanlig dominant färg men det gör det alltså här!
|
||
 |
Till vänster: Bjartur frá Egílsstödum är en vacker
isabellhingst som ger fina tölthästar. Han har fått så pass många
avkommor att man med rimlig sannolikhet kan fastställa hans genotyp som
ee aa CCcr. (han bär alltså inte på några hemliga bruna anlag).
|
|
|
På bilden syns tydligt att det är stor skillnad på den ljusare vinterpälsen och den mörkt guldfärgade sommarpälsen i den klippta "lusranden". Foto: Tim Gul-genen verkar alltså olika i enkel eller dubbel uppsättning. Man skriver Ccr (creme) om anlaget finns och C om det inte finns. En häst helt utan anlaget har då CC. En häst med enkel uppsättning har CCcr. En häst med dubbel uppsättning har CcrCcr. Den blekeffekten blir då mer än dubbel och de hästarna är nästan vita. Gul-genen har svårare att bleka svart än röd färg, och svårare ju mörkare den svarta färgen är. Därför syns anlaget knappt ibland på svarta hästar om de har en mörk nyans av den svarta färgen i botten. En bleksvart med anlaget kan dock bli riktigt ljus. En brun häst är ju svartare i man och svans än på kroppen och alltså bleks manen och svansen knappt alls medan kroppen kan bli riktigt ljus beroende på vilken nyans den bruna grundfärgen har. Gul-genen påverkar också ögonfärgen. Ett anlag ger ljusare bruna ögon än vad hästen skulle haft annars. Två anlag ger ljust blå eller blågrå ögon. Hos föl kan dessa ögon ibland te sig genomskinligt rödaktiga den första tiden men det finns alltså pigment i ögonen och hästarna är inga albinos. (vanlig missuppfattning) Man ser till exempel när en häst med två gul-anlag är skäck (se bild), så helt kritvita är de inte. Gul-genen påverkar i allmänhet vinterpälsen något mer än sommarpälsen, dessa hästar är ljusare på vintern. |
Till höger: Isabellstoet Hátid med sitt lilla fuxföl
Stjörnujurt efter Svartur frå Frövik. Isabell ee Aa CCr + svart
Ee aa kan bli svart Ee aa, brun Ee Aa, fux ee Aa / ee aa , gulsvart Ee aa
CCcr, gulbrun Ee Aa CCr eller isabell ee Aa CCr / ee aa CCcr. Som ni ser på
bilden kan man inte se på bilden om ett fuxföl kommer att få ljus man
och svans eller inte;
|
 |
|
Repetition: Gul-genen bleker röd färg mycket och svart färg lite.
Två anlag bleker mycket mer än ett
anlag. Ögonfärgen bleks också. Hästarna är ljusare på vintern. |
||
|
Om vi nu utgår från färgerna vi lärde oss i förra avsnittet kan vi få flera olika kombinationer med gul-genen. En häst med fuxfärgen som bas och en gul-gen kallas på svenska isabell. (det internationella palomino från spanskan är ett annat ord för samma färg) På isländska heter färgen leirljós. Den har då uppsättningen ee aa CCcr eller ee Aa CCcr eller ee AA CCcr. (vi ser ju inte de bruna anlagen på utsidan). En isabell har ljusgul till mörkt guldgul kropp och vit till ljusgrå man och svans. Om grundfärgen är en riktigt mörk fux kan det finnas mixade mörka hår kvar i man och svans och det kan bli svårt att sommartid skilja hästen från en ljus fux. Isabellen är ofta vackert apelkastad. Ögonen är bruna i olika nyanser men aldrig riktigt mörka, ofta varmt guldbruna. En häst med fuxfärgen som bas och TVÅ gul-gener ee aa CcrCcr / ee Aa
CcrCcr / ee AA CcrCcr är ljust ljust gräddfärgad med samma färg på
man och svans. Den har ljusblå till blågrå ögon och rosa hud som syns
tydligt runt mulen. Den vanligaste benämningen är det internationella cremello
(från spanskan) På svenska kommer gulvit närmast. Dessa hästar
kallas ofta felaktigt för albinos. De har alltså lite pigment i både päls
och ögon och är INTE albinos. Hästar kan såvitt man vet inte vara
albinos. (jämför tex. råttor och kaniner som ofta är det) En gulvit häst
har inga genetiska defekter kopplade till färgen, det enda som de, i
likhet med hästar med bläsar, kan ha problem med är stark brännande
sol på sommaren som kan ge brännskador på mulen.
|
||
 |
Till vänster: |
|
|
|
||
|
En häst med brun färg som bas och en gul-gen kallas på
svenska gulbrun. Ett gammalt namn som inte ska användas för samma
färg är det norska bork. Engelsktalande länder kan oftast inte hålla
isär denna färg från brunblack och kallar dem omväxlande för buckskin
(vilket är det korrekta namnet för gulbrun) och dun (vilket bara betyder
"black") Det är mycket irriterande och förvirrande att t.ex.
irländare kallar sina connemaror, som ofta är vackert gulbruna men
aldrig blacka, för "duns". På isländska kallas färgen moldóttur.
|
||
Ovan: Flera varianter på gul-genen: Till vänster ett mörkt gulbrunt
sto som skulle kunna förväxlas med en vanlig brun. Till höger hennes
son som är ljust gulbrun – ingen tvekan om färgen där inte. I mitten
hennes son som är antingen svart eller gulsvart – eftersom han är
kastrerad får vi aldrig svar!
Foto: Omar Runolfsson
|
||
|
En häst med svart basfärg och en gul-gen kallas på svenska gulsvart. (engelska: smoky) En gulsvart häst har genuppsättningen Ee aa CCcr / EE aa CCcr Den kan ha alla nyanser från ganska ljust "O´boy-färgat" brunbeige till vanlig svart. De har också lite ljusare ögon men inte så tydligt som hos de andra två varianterna. Manen kan precis som på en svart eller brun häst bli solblekt och se brun ut. Gulsvarta hästar är nästan alltid registrerade som fel färg! De ljusa kallas felaktigt sotfuxar, den chokladfärgade mellanvarianten ofta silversvart (fast de inte har någon silverman misstolkas de solblekta gulaktiga slingorna i manen) och de mörka svarta eller bleksvarta. Det är också väldigt svårt att på utsidan bestämma om en häst eller gulsvart eller ej. Man måste veta först och främst om genetiska förutsättningar finns för färgen (både svart och creme måste finnas hos föräldrarna) och ändå blir det ofta först genom avkommorna som de här hemligaste creme-bärarna avslöjar sig. Gulsvarta hästar föds sällan så stålgrå som svarta men några 100% -iga sätt att fastställa färgen finns inte. Den svenska topphingsten Askur från Håkansgården är en typisk mörk gulsvart. Det lär ha förekommit en och annan förvånad min när nästan vita isabellföl pluppat ur svarta ston efter att de har varit hos en "svart" hingst ! Men en gulsvart Ee aa CCcr och en svart Ee aa CC kan få svarta E aa CC, fuxar ee aa CC , gulsvarta E aa CCr eller isabeller ee aa CCr ! Det vanligaste namnet för den synliga varianten av gulsvart färg heter på isländska glóbrúnn. En häst med svart basfärg och två gul-anlag har inget bra eget namn. (engelskans silversmoky är inget bra begrepp, det har ju inget med silver att göra) Ofta är det omöjligt att skilja den från en mörk perlino, så det är bara avkommorna som i efterhand kan tala om vilken basfärg det var frågan om. Dock ser man ibland den svarta grundfärgen som en ljus gråaktig lerfärg istället för den gulare nyans de andra två varianterna har. Ett förslag på svenskt namn på färgen är sotvit. Många uppfödare tycker dock att de "vita" cremello/perlinohästarna
är fula och skäms över dem. Så det finns tyvärr inte så många
islandshästar med denna genetiskt mycket intressanta färg, dels för att
många slaktas som föl och dels för att man undviker att para hästar
med gul-anlag med varandra. Men den gulvita avelshästen har ett starkt
trumf på hand; den ger 100% isabellföl med fuxpartner. Eller hur : ee
CcrCcr x ee CC kan bara bli ee Cccr = isabell. Detta känner man förstås
till i USA där cremellos är extremt eftertraktade avelshingstar i flera
raser. Och se på bilden av Jökull här intill – visst kan en cremello
vara vacker som en riktig sagohäst!
|
||
Till höger: |
 |
|
 |
Till vänster: |
|
|
|
|
|
Tim Kvick & Ingemar Carlsson |
---------------------------------------------------- |
|